Bestämmer du verkligen själv vad du äter? Vi använde oss av ett litet trick på en konferensbuffé. Resultat: Konsumtionen av äpplen ökade medan konsumtionen av kakor minskade. 

Många utav oss kämpar med att motstå frestelsen av att äta en massa sötsaker men det är lättare sagt än gjort. På arbetet, på möten eller på väg hem i bilen, blir vi hela tiden frestade till att småäta. Det kan vara för att man är trött och har behöver lite snabb energi eller för att man inte har något bättre för sig. Att småäta någon enstaka gång då och då, gör förstås ingen skillnad, men över tiden bli ett snacks till flera, och det blir svårare och svårare att leva upp till ens ambitioner om att vara en hälsosam människa.

 

Watch the video from our experiment

 

Vi som arbetar på iNudgeyou har genomfört flera experiment där vi har analyserat om man med enkla nudgar kan påverka hur mycket vi äter. I november 2016, på en stor tvådagars-konferens för kommunikatörer på det Kungliga Biblioteket i Köpenhamn, utförde vi ett nudging-experiment tillsammans med restaurang søren k. Som en bonus ertappade vi chefredaktören på en stor dansk veckotidning (Weekendavisen), Martin Krasnik, och politikern Holger K.Nielsen, med fingrarna i kakburken.

Faktaruta: Nudge
A nudge is a function of every attempt to affect people’s assessment, choice, or behaviour in a predictive direction under the assumption (1) that cognitive limitations and bias as well as habits affect our individual and social behaviour, and (2) that it works by making use of those as an integrated part of such experiments. [1]

Experimentet

En lång rad beteendeexperiment pekar på att små ändringar i omgivningen kan påverka hur mycket vi äter. Det har publicerats akademiska artiklar i allt från storleken på tallrikentill bredden och höjden av ett glas, och om man bör använda skedar eller griptänger i salladsbarer [2]. I detta försök experimenterade vi med en kontextuell faktor, som är genomgående för alla platser där det serveras mat, närmare bestämt storleken på ”förtäringsenheterna” som serverades.

Faktaruta: Unit Bias
Enhetsbias (unit bias) är en psykologisk mekanism som indikerar att portionsstorleken vi blir presenterade för är det som är det korrekta att förtära [3]. Enhetsbias är vår tendens till att acceptera att endast en enhet eller portion är den passande mängden att äta [3]. Ett klassiskt exempel av enhetsbiasen är när vi ändrar på storleken på tallriken på ”tag-själv-bufféer”. Vi brukar acceptera att en fylld tallrik är den passande mängden av mat, vilket betyder att när tallriksstorleken är mindre, äter vi också mindre mängd mat [4].

I detta experiment fick vi möjligheten testa den s.k. ”enhetsbiasen” (unit bias), under två paus-bufféer som serverades bägge dagar på konferensen. Som på många andra konferensbufféer i Danmark, bjöds det också på en buffé med äpplen och läckra brownies. På den ursprungliga buffén var kakorna uppskurna i stringenta kvadrater, i ungefär samma storlek som ett glasunderlägg, medan äpplena serverades utan att vara uppskurna. Frågan var nu om detta typ av upplägg, är det optimala om man önskar att främja konsumtionen av äpplen och samtidigt hålla konsumtionen av sötsaker i schack.

För att analysera detta serverade søken k den ”normala buffén” på den första dagen, medan vi observerade varje enkel buffégästs val med hjälp av uppsatta kameror.  Nästa dag för precis samma gäster och på samma tidpunkt, serverades det äpplen och brownies igen, men med en liten skillnad, att kakbitarna nu var halverade och äpplena uppskurna i mindre bitar.

Mindre bitar fungerar

Resultatet från experimentet visade att en liten ändring i storleken medförde en avsevärd ändring i konferensgästernas förtäring av äpplen och kakor. Konsumtionen av äpplen steg från 12,7 till 20,4 g i genomsnitt per person – och det svarade till att det åts 60,8 % mer äpplen, då det blev serverat äppleskivor istället för hela äpplen. Det motsatta mönstret visade sig för konsumtionen av kakor, som föll från 93,9 till 61,2 g i genomsnitt per person. Det vill säga att det åts 34,8 % mindre av kakor, när den var skuren i mindre bitar.

Förutom detta resultat, som replikerade ett av våra tidigare experiment [5], gjorde vår mätningsmetod det möjligt att mäta något som inte tidigare har mätts, nämligen hur konsumtionen fördelar sig på enskilda individer. Och här blir det riktigt intressant. Med de hela äpplena var det enbart 32,9 % procent av deltagarna som åt äpplen, jämfört med hela 85,3 % av konferensdeltagarna som valde att äta äpple när de serverades i mindre bitar. Dessutom minskade antalet konferensdeltagare som valde att äta kaka, nämligen 83,5 % dag ett till 74,7 % dag två, när kakorna serverades i mindre bitar.

Vad kan vi lära utav detta experiment?

 Från detta experiment kan vi lära vi oss flera olika saker. Om ”enhetsbiasen” ska fungera, bör portionerna vara i en ”acceptabel” storlek. Det betyder att när vi blir presenterade för en kaka som fyller en hel bakplåt, så är storleken på kakan för stor att vi ska kunna äta hela på en gång. Omvänt så är en kaksmula för liten för oss, och vi skulle helt säkert behöva äta flera smulor för att bli nöjda. Någonstans emellan dessa två extremer finns det flertalet olika storlekar på kakan som vi accepterar som en passande portion.

Om en matportion inte är tillräckligt stor så att ”enhetsbiasen” träder i kraft, så kommer folk att ta fler portioner. Det är precis det som gjorde sig gällande, då vi skar ut äpplena i mindre bitar. Äppelbitarna ska vara såpas små att konferensdeltagarna väljer att lägga fler på tallriken.

En annan insikt från experimentet är bekvämlighetsprincipen.

Faktaruta: Bekvämlighetsprincipen
Bekvämlighetsprincipen beskriver vår tendens till att göra val som är de mest bekväma för oss. Ibland kan faktiskt till och med säga att vi är gör vissa val på grund av lathet. Detta betyder när det är lättare att äta en viss typ av mat, så äter vi mer av det. Det motsatta gäller också – när var den senast gången du exempelvis åt en hel kokosnöt?

Det är vissa aspekter av ett helt äpple, som gör att det inte är så bekvämt att äta. För det första kan det vara besvärligt att göra sig av med äppelskrutten när man är ätit färdigt.

För det andra är det inte lika lätt att äta ett helt äpple, och munnen blir lätt för full, som ev. inte är så aptitligt för andra människor att se på. Genom att skära ut äpplen i mindre skivor blir de mycket lättare att äta och man behöver inte leta efter vart man kan slänga sin äppelskrutt.

Ett simpelt trick kan nudga dig till att äta mer hälsosamt

Till sist bekräftar experimentet den mer generella slutsatsen, som liknande experiment som också har testat enhetsbias och/eller bekvämlighetsprincipen också har kommit fram till:

Servera hälsosam mat så det är lätt och bekvämt att äta, samt i lämpliga portionsstorlekar.

På det sättet kan man i högre grad göra det lättare för oss att välja mer hälsosamma val och hjälpa oss till att motstå alla de frestelser vi möts av varje dag.

 


Om författaren

Evelina Gunnarsson är researcher hos iNudgeyou och har ett stort intresse för miljö, hållbarhet och public policy. Evelina är utbildad nationalekonom från Köpenhamns universitet och har sedan 2014 varit med och administrerat The Swedish Nudging Network, ett nätverk för forskare, politiker och andra aktörer som är intresserade av att beteendevetenskap.

Intresset för att utbreda nudging kan man säga är en utav grundstenarna i iNudgeyou och Evelina strävar efter att öka kännedomen och intresset för nudging i Sverige – både i det offentlig rum och hos privata aktörer. Evelina är bland annat ansvarig för alla våra kurser, föredrag och projekt i Sverige.

Du kan kontakta henne på: evelina@inudgeyou.com 

Shares

Share This

Share this post with your friends!